Jag sitter här med alla tankar. hur det kommer gå till, hur det kommer kännas. Hur stark jag behöver vara för farmors skull. Det stundas en begravning på fredag. Den har förföljt mig i flera veckor, o det spelar ingen roll om jag somnar på dagen eller natten, jag drömmer om den iallafall.
Det är verkligen hemskt, jag har daglig ångest.

Vill bara att allt ska vara över, så jag kan koppla av.
Pappas begravning minns jag som om det vore igår. Vit kista, blått bårband, röda rosor.
Då var jag inte tillräckligt gammal för att känna det psykiskt jobbiga, mot vad jag gör nu.
Jag måste vara stark, så länge jag klarar mig tills jag kommer hem.

Glad att jag har min fina älskling i mitt liv. Trodde inte någon kunde göra mig, oss såhär lyckliga.
Rasmus är helt tokig i Henke, vilket värmer hjärtat. Att höra dom leka o busa är som bomull för själen. Är mitt barn lycklig, är jag hälften så lycklig.
På fredag åker han till sin pappa, o jag får ett par dagar barnfritt. så skönt att bara rå om varandra o göra det vi känner för utan att planera nåt i förväg.

Inatt är han i Göteborg, min älskling. Har alldeles för svårt att vara själv när jag mår såhär, så natten blir nog lång. Men musik, tända ljus och en varm dusch får duga ikväll.