Svenska hjältar-galan. Vilket program.
Tårarna faller mest hela tiden.
Det får mig att fundera. Vem är min hjälte och på vilket sätt.
Om jag får välja en person, en enda. så skulle jag nog välja min mamma.
Hon är min hjälte. Den 5:e januari är det 7 år sedan min älskade mamma drabbades av en hjärnblödning.Hon vart akut dålig, som de flesta andra som drabbas. Jag fick ett samtal på kvällen, där jag fick besked om att mamma hade först varit i Norrköping, på akuten där. Men sedan fått åka till Linköping och att jag var på väg att bli hämtad för att åka dit. Min mamma, min fina mamma. Hur kunde hon drabbas av något så hemskt?
Hon svävade mellan liv och död, hade änglavakt som läkaren hade uttryckt sig.
Hon opererades i Uppsala i tolv timmar. Sen fick hon komma till linköping igen.
Det som gör henne till min hjälte är att hon efter detta, trots att hon fick men för livet, och att hon får äta tabletter livet ut, så gick hon tillbaka till jobbet efter 2 år. Hon försökte verkligen, hon jobbade sina timmar. Trött vart hon men hon gav aldrig upp.
Nu, många år senare och många krafttag senare har hon nu gått i pension.
Och med detta sagt är hon min alldeles egna hjälte och förebild.
Mamma, jag älskar dig. Glöm aldrig det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar